Rama III hade bestämt sig för att bygga en väldig stupa vid Wat Saket วัดสระเกศ, men stupan kollapsade under bygget på grund av Bangkoks mjuka mark och byggets stora tyngd. Under de kommande årtiondena började den övergivna byggnadsplatsen bli överväxt med gräs och lokalbefolkningen började kalla platsen för Guldberget, eller Phukhao Thong ภูเขาทอง.

(Phukhao Thong i dag)

Wat Saket var under Ayutthayatiden känt som Wat Sakae วัดสะแก och hade döpts om av Rama I. Här hade Rama I i en kunglig ceremoni tvättat sitt hår och sedan beordrat att templet skulle få namnet Wat Saket. Sa (สระ) betyder ”tvätta” och ket (เกศ), eller kesa på pali, kan översättas till ”hår.”

Under Rama IV:s regeringstid började man bygga en mindre stupa på kullen, eller berget. Stupan blev färdig under kung Rama V:s regeringsperiod och en Buddharelik som hämtats från Sri Lanka placerades i stupan. Betongmurarna runt stupan uppfördes på 1940-talet för att förhindra erosionen och det moderna Wat Saket byggdes tidigt på 1900-talet av Carraramarmor หินอ่อน คาราร่า.

Det intressanta med Wat Saket är att då fattigt folk dog så lät man gamar äta upp deras kroppar i detta tempel. När denna sed upphörde vet jag inte. Kremering var förbehållet de mer välbärgade. Här nedan kan du se en bild från templet som tagits 1884.

(Gamar väntar på mat i Wat Saket)